FUNDERINGAR KRING ÅREN 1968 - 1978

Gällstaö Tomtägareförening 1968-1978 (i samband med föreningens 50-årsfirande)

av Sölve J Larson

 

 

40-årsfirandet på Fittja Värdshus var blott ej ett jubileum utan även en milstolpe och ett vägskäl i GTF. 70-talet har nämligen så markant skiljt sig från tidigare.

GTF i allmänhet

De "gamle" som startat har gått bort och/eller överlämnat sina tomter till "barnen", eller sålt, och nya ägaren har flyttat in med nya idéer eller rättare sagt med annat tänkesätt vad gäller vår ö än de "gamla". Önskemålen, jag använder ej ordet kraven, har varit många, med mer omfattande verksamhet än förr.  Tidigare kunde diskussioner om borttagande av ett litet träd, en grop i stigen kanske vara de största önskningarna.  Nu har de en helt annan karaktär.  Kommunen har upptäckt att vi existerar och kommit med pålagor som ej förtjust oss.  Våra stadgar får därför nu en översyn och ett förslag kommer att framläggas rätt snart, men stadgeändringar har dock förekommit.

GTF:s stadgar

Vid årsmötet 1969 lade styrelsen fram ett förslag som föreningen ansåg för litet genomarbetat och fick i uppdrag att göra om.  Diskussioner i styrelsen.  Då plötsligt framgick av handlingar från två tidigare årsmöten att av styrelsen äskad stadgeändring redan skett med låt vara bättre formulering än 1969 års förslag.  På en styrelseledamots arbetsplats trycktes nya stadgar (blåa häftet med guld) med ändringarna medtagna och tillställdes medlemmarna.  Allt frid och fröjd!

Fisket

1970 var styrelsen djärv nog att föreslå att fiskekortet utan extra avgift skulle inkluderas i årsavgiften.  Blev godkänt.  En lokal fiskeriinspektör utbildades och fick bricka och allt, noggranna fiskekartor uppgjordes, godkända av Ihre.  Några större kontroller av fisket har ej förekommit.  Däremot har mycket fisk, gäddor, gösyngel etc. utplanterats runt vår ö av föreningen.  Föreningens kassör hade bl. a en spännande utplantering i mörker runt hela ön med länets fiskeriintendent.  Hoppas vi i fortsättningen på antagbara villkor kan behålla fiskearrendet.  Förslag om utplantering av signalkräftor har dock ännu ej kunnat genomföras.

Bryggor och badplatsen

1972 upptog Strömma Kanal båttrafiken på Mälaren.  Den under 60-talet tidigare nämnda bryggan vid Solsidan var dock ej lämplig för denna båttrafik.  Genom privat initiativ och verklig uppslutning från idoga öbor konstruerades och byggdes den nuvarande stålbryggan till en kostnad motsvarande två stycken vägsaltningar.  I maj 1974 invigdes den i och med "S/S Drottningholms" ankomst och dansen tråddes ombord, de timmar båtbolaget lät båten ligga still vid bryggan.  Samma dag invigdes även de nya bryggorna vid Lurudden (AMS-bygge 200 tkr) och Kaggeholm (snickeribygge c:a 10 tkr).  Att vår brygga fått de levande krafter ångbåtarna orsaka ställer all heder till konstruktören.

Då vår ö delvis ser ut som en igelkott med alla dess primitiva småbryggor för en å två småbåtar sökes möjligheten till mer permanenta bryggor för flera båtar.. En början har skett vid Kolbotten.  Den av flera båtägare byggda gemensamma bryggan vid Solsidan visar att det går att genomföra, låt vara att en pensionär ej mer kan genomföra sitt årliga kallbad på samma sätt som de tidigare 40 åren.

1970 fick Finlands och Parksidans badplatsen sina flytbryggor och 1975 även Solsidans.  Dessutom har 1976 byggts hoppbryggor på pontoner.  Tillverkaren skall ha ett tack för dessa.  Sand har tillförts i mängder.  Till Finland, äntligen, 1977 via en sandpråm.  Sist Finland fick sand var 1958 och då med handskyffling av närboende öbor. 1970 erhölls Parksidans badplats som gåva av Ihre.  Kommunen godkände dock ej denna gåva.

Aktiviteter

Problemet idrottsplatsen löst!  Diskussioner år efter år: Plöjas?  Harvas?  Sås?  Skalas för jordplan: Intet hände.  Planen gropig, tuvig, lerig m a o omöjlig för spel!  Men 1972 beströddes den med flygsand, gräset växte igenom, klipptes ock planen handvältes och -Si!- "invigdes" med en fotbollsmatch mellan Solsidan och Parksidan. 300 åskådare.  Färggranna tröjor inköpta.  En verklig pangdag.  Vinnarna fick kräftor, förlorarna surströmming.  Båda lagen firade kvällen ordentligt.

Varpaserierna som samtidigt startades tycks nu dock fallit i träda, men badminton spelas flitigt på planen.

Samma år, vid Parksidans badplats, ordnades lyckad asado (grisfest), 200 deltagare, fick tyvärr ingen upprepning.  Tänk på detta om vädret blir bättre.  En del båtutflykter ordnades, bl a till Vällinge.  Stor uppslutning, men ack, vem har nu tid ordna dylikt?

Till 1963 hade vi midsommarfesterna på gården, men då ungdomarna, trots förbud, satt och rökte i höet i ladan, gick brandrisken ej mer att försäkra varför det 1964-1970 firades på idrottsplatsen.  Mycket bra och trevligt, men när sol för hett och när regn för lerigt. 1971 åter till gården (boskapen borta och inget hö i ladan).  Dessa fester har varit livligt besökta med kassabehållning som bl a finansierat badbryggorna.  Hoppas dessa fester kan bestå!

Vägar

Framkomligt med häst och vagn - med det målet hade vägarna byggts och underhållits först av Valfrid Andersson sedan av Sten Johansson, skrapad då och då av Stens tillverkade vägskrapa + justeringar under arbetssöndagarna.  Solsidans vägar var efter dåtida begrepp rätt bra - med åren hade vägytan stampats till och hårdnat, men Parksidans!  Usch!  Efter vårflödet 1969 var dessa knappt framkomliga varför en 5-årig vägplan gjordes upp och följdes omedelbart (beräknad kostnad 5.000/år). Akuta diken upptogs, ett flertal trummor lades ned.  Detta borde ha räckt t v men med bättre vägar följer hårdare och tyngre trafik.  På Ringvägen sprängdes enligt vägplanen c:a 60 m3 till billig kostnad.  Sprängstenen utnyttjades på andra känsliga ställen och på årsmötet 1974 å restaurang Rasten kunde meddelas att 5-årsplanen genomförts.  Men säg den glädje som varar!  Motion ställdes om permanentning av t ex Ringvägen och styrelsen fick i uppdrag att med Vägverket undersöka möjligheterna.  Resultatet en mycket god kontakt med Vägverket och vi står nu itu att med Vägverket bidrag (70%) - när de får medel - kunna genomföra erforderliga förbättringar.  Hittills har det varit ett mammutarbete för styrelsen.  Hoppas på bättre konjunkturer!

Att vad ovan skett och kunnat ske får vi tacka bl a styrelserna under åren och de föreningsmedlemmar, som, bortsett från arbetssöndagarna, osjälviskt gjort arbetsinsatser, såsom svårare trädröjning, grenborttagning, passat vägbanorna och lappat akuta skador, svetsat och byggt ledstänger i Rackarbacken och till Finland.  Anskaffat och satt upp cykelstall och anslagstavla.  Hållit idrottsplatsen i ordning, reparerat, glasat och målat brygghuset på Solsidan, utfört akuta sandningar vintertid t ex Karlssons backe, backarna på Parksidan m m.

De skall ha tack och en applåd av föreningen.

Sammanfattning

Under de senaste åren har också olika sanitära olägenheter beivrats av föreningen bl a soptippen i Barruddens grustag där Sellbergs, som kommunens entreprenör, hyrde in sig och i början endast tippade soporna, med myriader råttor som följd.  Skrotsamlare dök också upp och drog iväg med sådant som kunde komma till nytta någon annanstans.

Senare började man bränna avfallet, men det blev inte någon bättre lösning, då rök- och luktridå lägrade sig över omgivningarna.  Senare fyllde man över med sand och packade soporna men självantändning blev det då och då med brandutryckning som följd, ett rätt uppskattat nöje för traktens ungar.

Våra ideliga klagomål till kommunens hälsovårdsnämnd och länsstyrelsen rönte ringa gehör.  Först 1976 stod en ny destruktionsanläggning färdig vid Skå.

Ännu kan kvalmig lukt förmörkas och rökpuffar tränger upp här och där i jordskorpan.

GTF är också representerad i Ekerö Villaägares Samarbetsnämnd med fyra ombud, vilka följer och bevakar vad som händer i kommunen främst då inom byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd, trafikfrågor och kommunikationer.

Framtiden

1979 är det år då Folkhem tillträder sitt ägandeskap av Gällsta ö gårds marker.  De gamla hyresgästerna på torpen och Finland har i likhet med föreningens fiskevatten sagts upp till årsskiftet.  Funderingarna bland de som nu bor på Gällsta ö är många om vad som ska komma att ske på den obebyggda marken.  Solsidans vägar och frimarker är ju i GTF:s ägo genom gåvobrev, men så icke Parksidans.

Skall det bli en sommarbebyggelse eller en permanentbebyggelse.

Ja, den som lever får se!